- Startsida
- Krondroppsnätet
- Hämta data/kartor
- Deposition data
- Depositionskartor
Depositionskartor
I mitten av 1980-talet, när mätningarna inom Krondroppsnätet startade, sågs främst försurning orsakad av svavelnedfall som det stora problemet kopplat till luftföroreningar. Sedan dess har svavelnedfallet minskat kraftigt. För kväve syns däremot inte motsvarande kraftiga minskning.
Svavelnedfallet minskades effektivt genom åtgärder mot punktutsläpp, medan kväveutsläppen som är mer diffusa, exempelvis från trafik och jordbruk, kan göra dem svårare att komma åt. Svårigheterna att minska kvävenedfallet och kvävets centrala roll för flera miljökvalitetsmål, har gjort att fokus på senare år har flyttat från svavel till kväve.
Svaveldepositionen till skog i Sverige
Svavelnedfall (exklusive bidraget från havssalt) visas nedan för vart femte hydrologiska år sedan 1991/92 i krondroppet vid mätstationerna (grandominerade) inom Krondroppsnätet i Sverige. Interpolering har gjorts med Kriging-metodik. Det framgår att den högsta belastningen av svavelnedfall hela tiden har funnits i sydvästra Sverige. Skillnaderna över Sverige har dock minskat med åren.
Se kartor
Nedan visas en karta över svavelnedfallet (exklusive bidraget från havssalt) som krondropp under 2022/23 vid mätstationerna inom Krondroppsnätet.
Kvävedepositionen till skog i Sverige
Det totala kvävenedfallet (nitrat + ammonium) till barrskog i Sverige visas nedan för vart femte hydrologiska år sedan 2001/02. Interpolering har gjorts med Kriging-metodik. Det framgår att den högsta belastningen av kvävenedfallet hela tiden har varit i sydvästra Sverige. Skillnaderna över Sverige har dock minskat med åren.
Se kartor
Nedan visas en karta över kvävenedfallet över öppet fält under 2022/23 (figur A), medan det beräknade totala oorganiska kvävenedfallet till barrskog visas i figur B. Figur C visar en geografiskt interpolerad karta över det beräknade totala nedfallet av kväve till barrskog under 2022/23 för hela landet.
Kväve har länge varit centralt inom skogsbruket, eftersom bristen på kväve generellt sett begränsar tillväxten och därmed produktionen. Kvävecykeln i skogsmark spelar en viktig roll i flera av miljökvalitetsmålen: Ingen övergödning, Bara naturlig försurning, Begränsad klimatpåverkan, Grundvatten av god kvalitet, Levande skogar, Levande sjöar och vattendrag samt Myllrande våtmarker.
Relativt låga doser av kväve påverkar markvegetationens sammansättning i skog och myr enligt studier i skogsmark i norra Sverige, där kvävenedfallet är nära bakgrundsnivån, samt enligt studier på myrar. I områden som är mer exponerade för kväve är det största problemet risken för höga halter i yt- och grundvatten, utlakning, försurning och övergödning. Kväve och kol är nära sammanlänkade i allt organiskt material, och kvävecykeln påverkar därmed kolinbindningen samt avgången av växthusgaser.