Bara naturlig försurning

Svavelnedfall i granskog Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. utgör en indikator för Bara naturlig försurning i nuläget.

För miljömålet Bara naturlig försurning Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. finns fyra preciseringar:

1. Påverkan genom atmosfäriskt nedfall: Nedfallet av luftburna svavel- och kväveföreningar från svenska och internationella källor medför inte att den kritiska belastningen för försurning av mark och vatten överskrids i någon del av Sverige.    

2. Påverkan genom skogsbruk: Markanvändningens bidrag till försurning av mark och vatten motverkas genom att skogsbruket anpassas till växtplatsens försurningskänslighet.     

3. Försurade sjöar och vattendrag: Sjöar och vattendrag uppnår, oberoende av kalkning, minst god status med avseende på försurning enligt förordning om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön (2004:660) 

4. Försurad mark: Försurning av marken påskyndar inte korrosion av tekniska material och arkeologiska föremål i mark och skadar inte den biologiska mångfalden i land- och vattenekosystem.

Krondroppsnätets data används idag, årligen eller i den fördjupade utvärderingen, till att följa upp tre av de fyra preciseringarna. För precisering 1 används Krondroppsnätets data till trender i kväve- och svaveldeposition samt underlag till totaldeposition av svavel, kväve och baskatjoner till trender och för modellering, för precisering 2 till underlag genom baskatjondeposition, som används för att påvisa skogsbrukets miljöpåverkan, samt för precisering 4 där Krondroppsnätets data utgör underlag för trender och prognos för bland annat syraneutraliserande förmåga (ANC), pH och nitrat (NO3) i markvatten samt koppling mellan mark och markvatten- (ytvatten).                                                          

Den sammanlagda effekten av svavelnedfall, kvävenedfall och skogsbruk är avgörande för hur åter­hämtningen från försurningen går, och alla dessa tre påverkansfaktorer är därmed viktiga vid upp­följningen av miljökvalitetsmålet Bara naturlig försurning. Krondroppsnätet är centralt för utvärdering av svavel- och kvävenedfall. För indikatorn Nedfall av svavel, som enligt defini­tionen avser summan av vått och torrt nedfall till granskog, utgör Krondroppsnätets 36 mätningar i gran­skog i Sverige, ett robust underlag. För närvarande används endast mät­ningar från öppet fält från Krondroppsnätet och andra miljöövervakningsnät i den årliga nationella upp­följ­ningen samt i de fördjupade utvärderingarna, vilket innebär en under­skattning av nedfallet, framför allt för äldre data då torrdepositionen var ännu högre än i dagsläget. I regionala miljömålsuppföljningar används dock svaveldeposition via krondropp.

Kvävenedfall utgör inte en indikator för Bara naturlig försurning i nuläget, men är viktig för uppföljning av miljökvalitetsmålet. Eftersom kvävenedfall ingår som indikator för Ingen övergödning Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.kan utvärde­ringen av denna indikator, som baseras på mätningar och beräkningar av totaldeposition inom Krondroppsnätet, användas även inom försurningsmålet.

Återhämtning från försurning återspeglas i försurningsutvecklingen i mark och vatten. Från och med 2018 finns ingen indikator för försurad mark, den enda indikatorn för återhämtning är Försurade sjöar. Försurad skogsmark är ändå viktig att följa upp, dels för att följa utvecklingen i marken i sig, dels för att återhämtning i marken är viktig för återhämtningen av sjöar och vattendrag. Därför följs tillståndet både i fasta marken och i markvatten upp i fördjupade utvärderingar och regio­nala miljömålsuppföljningar.

Markkemi följs upp inom Markinventeringen, nationellt samt uppdelat på Norrland, sydvästra och mellersta/östra Sverige. I de fördjupade utvärderingarna från 2015 och 2019, samt i regionala miljömålsuppföljningar, används även markvattenkemi från Krondroppsnätet i bedömningen av återhämtning från för­surning. Markvatten från 50 m djup antas motsvara vatten som lämnat rotzonen, och kan därmed ses som en viktig länk mellan fast mark och ytvatten. En annan fördel med markvattenkemin är att mät­ningarna görs på exakt samma platser, tre gånger per år, vilket ju inte är möjligt vid markprov­tagning. Detta innebär att, även om det är stor variation på korta avstånd i marken, så är tidsserierna för mark­vatten­kemi robusta.

I de fördjupade utvärderingarna 2015 och 2019 studerades nivåer och trender för ANC i markvatten på Krondroppsnätets mätplatser. ANC (median för tidsperioden) var i de flesta fall under 0 i sydvästra Sverige. I mellersta/östra Sverige var det vanligare med ANC över 0 och i norra Sverige var ANC positivt på samtliga mätplatser. Detta stämmer överens med nedfallsgradienten, med minskande nedfall från sydväst till norr. I den fördjupade utvärderingen från 2015 Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. analyserades trenderna för ANC (den syra­neutraliserande förmågan) för perioden 1996–2013. I den sydvästra delen av Sverige visade drygt 40 % av platserna på en signifikant återhämtning medan resten inte visade på någon signifikant förändring. I den senaste fördjupade utvärderingen Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. utvärderades en längre period, 1996–2017, och denna analys visade på återhämtning på en tredjedel av platserna i sydvästra Sverige. Även i mellersta/östra Sverige och Norrland skedde återhämtning på ungefär en tredjedel av platserna. Vid två av platserna i sydvästra Sverige skedde en signifikant minskning av ANC, i Jönköpings län och Värmland. På Värmlandslokalen är förklaringen ökat havssaltspåslag under de senaste åren, som lett till en minskning av ANC, och det är troligt att ANC ökar igen om inte den ökade havssaltspåverkan fortsätter.