Till startsida

|  Hem  |  Rapporter  |  Nyheter  |  Kontakta oss  |  Externa länkar  |

Ingen övergödning

Miljökvalitetsmålet "Ingen övergödning" lyder:

"Halterna av gödande ämnen i mark och vatten skall inte ha någon negativ inverkan på människors hälsa, förutsättningar för biologisk mångfald eller möjligheterna till allsidig användning av mark och vatten."

Risken med förhöjd kvävebelastning kan delas upp i två delar, risken för förändringar i markvegetatationens sammansättning och biodiversitet samt risken för förhöjd utlakning av kväve till yt- och grundvatten. Påverkan på markvegetationen sker vid en lägre deposition jämfört med risken för förhöjd utlakning. I delar av Sverige där nedfallet varit förhållandevis lågt är kväveriskerna främst kopplade till markvegetationens sammansättning och biodiversitet, medan fokus i de sydvästliga delarna av Sverige är på risken för utlakning, eftersom dessa delar under en lång tid har haft en hög deposition och förändringar av markvegetationen har därför i många fall redan skett.

2018 infördes en ny indikator för miljökvalitetsmålet Ingen övergödninglänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster, Nedfall av kväve till barrskog, baserad på data från Krondroppsnätet. Indikatorn kan även användas vid utvärdering av andra miljökvalitetsmål där ett minskat kvävenedfall är viktigt: Bara naturlig försurning, Levande sjöar och vattendrag, Grundvatten av god kvalitet, Myllrande våtmarker, Levande skogar och Storskalig fjäll­miljö. 

Inom Krondroppsnätet beräknas från och med 2018 totalt nedfall av oorganiskt kväve till barrskog. Beräkningar har gjorts även bakåt i tiden, så att tidsserier finns från 2001. Resultaten från dessa beräkningar används för utvärdering av indikatorn Nedfall av kväve till barrskog. Nedfall av kväve har ingått i tidigare indikatorer för andra miljömål, men har då baserats på nedfall med nederbörden på öppet fält. Det totala nedfallet är avsevärt högre än nedfallet på öppet fält, upp till dubbelt så högt vid vissa platser, och av totalt kvävenedfall ger därmed en mer rättvisande bild av tillståndet vad gäller kvävebelastning av skog.

Eftersom kväve i svenska skogar vanligtvis tas upp effektivt av markorganismer och vegetation är utlak­ningen av oorganiskt kväve från skogsmark i nuläget liten jämfört med bidraget från jordbruksmark. Fortsatt låg utlakning från skogsmark är en förutsättning för att miljökvalitetsmålen Ingen övergödning och Bara naturlig försurning ska uppnås. Förhöjda nitratkvävehalter i markvatten är det första tecknet på att det finns mer kväve än vad skogsekosystemet kan ta upp, vilket medför en risk för utlakning till ytvatten. Det finns ingen miljömålsindikator som direkt följer upp nitratkvävehalter i markvatten, men det är ändå en viktig pusselbit vid utvärdering av främst miljökvalitetsmålen Ingen övergödning och Bara naturlig försurning, och nitrathalter i markvatten följs därför upp i fördjupade utvärderingar och ofta även i regionala miljömålsuppföljningar. Mätningar från Krondroppsnätet utgör underlagsmaterialet vid dessa utvärderingar.

I de delar av Sverige som tagit emot mest kvävenedfall, främst Skåne och Halland, har förhöjda halter av nitrat­­kväve i markvattnet uppmätts på ett flertal platser inom Krondroppsnätet genom åren. Detta är ett tydligt tecken på att det finns mer kväve än vad ekosystemet kan ta hand om, och indikerar en risk att skogs­mark kan börja bidra mer till utlakningen av oorganiskt kväve.

IVL Svenska Miljöinstitutet AB | Information om Cookies | © IVL