Deposition av svavelsulfat och kväve

Det atmosfäriska nedfallet av svavel och kväve är den främsta orsaken till den pågående försurningen av olika ekosystem. Försurningen ger omfattande pH-sänkningar i mark, grundvatten, sjöar och vattendrag.

Hög kvävedeposition kan bidra till övergödning av haven, dels genom direkt deposition på sjöar och hav, dels genom avrinning från marken. Kvävedeposition är därför en viktig del vid uppföljning av indikatorn Tillförsel av kväve till kusten.

Nedfallsmätningarna inom Krondroppsnätet visar att depositionen av antropogent svavel till skogsmark i allmänhet redan är i nivå med förväntat utfall av utsläppsbegränsningar till år 2010 i Europa, förutom i sydvästra Sverige. För oorganiskt kväve krävs ytterligare utsläppsbegränsningar för att minska risken för försurning och övergödning.

Nedan visas genomsnittlig deposition av svavelsulfat (utan havssalt) från krondroppsmätningarna i granskog. Inom Krondroppsnätets program har även kommunvis deposition av sulfatsvavel och kväve tagits fram.