Till startsida

|  Hem  |  Rapporter  |  Nyheter  |  Kontakta oss  |  Externa länkar  |

Bara naturlig försurning

För miljömålet Bara naturlig försurning finns fyra preciseringar:

1. Påverkan genom atmosfäriskt nedfall: Nedfallet av luftburna svavel- och kväveföreningar från svenska och internationella källor medför inte att den kritiska belastningen för försurning av mark och vatten överskrids i någon del av Sverige.    

2. Påverkan genom skogsbruk: Markanvändningens bidrag till försurning av mark och vatten motverkas genom att skogsbruket anpassas till växtplatsens försurningskänslighet.     

3. Försurade sjöar och vattendrag: Sjöar och vattendrag uppnår, oberoende av kalkning, minst god status med avseende på försurning enligt förordning om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön (2004:660) 

4. Försurad mark: Försurning av marken påskyndar inte korrosion av tekniska material och arkeologiska föremål i mark och skadar inte den biologiska mångfalden i land- och vattenekosystem.

Krondroppsnätets data används idag, årligen eller i den fördjupade utvärderingen, till att följa upp tre av de fyra preciseringarna. För precisering 1 används Krondroppsnätets data till trender i kväve- och svaveldeposition samt underlag till totaldeposition av svavel, kväve och baskatjoner till trender och för modellering, för precisering 2 till underlag genom baskatjondeposition, som används för att påvisa skogsbrukets miljöpåverkan, samt för precisering 4 där Krondroppsnätets data utgör underlag för trender och prognos för bland annat pH, syraneutraliserande förmåga (ANC och nitrat (NO3) i markvatten samt koppling mellan mark och markvatten- (ytvatten).                                                          

Det atmosfäriska nedfallet av svavel och kväve är den främsta orsaken till den pågående försurningen av olika ekosystem. Försurningen ger omfattande pH-sänkningar i mark, grundvatten, sjöar och vattendrag.

Sjöförsurningen var det som först uppmärksammades och här har effekterna varit mycket påtagliga; fiskarter har kraftigt decimerats eller helt dött ut i många sjöar. I marken ger det sura nedfallet en utlakning av alkaliska näringsämnen, vilken på sikt ger näringsbrist och frigörelse av oorganiskt aluminium. I många skogsekosystem finns tydliga spår av försurningen, även om det visat sig svårt att påvisa samband mellan skogsskador och luftföroreningar eftersom skogsskador ofta orsakas av en mängd samverkande faktorer, t ex ogynnsam väderlek samt insekts- och svampangrepp. Fortsatt försurning och utarmning av marken kommer dock med stor sannolikhet att påverka träden negativt.

I Sverige, liksom i stora delar av övriga Nordeuropa, har försurningen dokumenterats genom mätningar i mark, grundvatten och sjöar. För att följa försurningsutvecklingen har olika mätprogram satts upp. För övervakning och uppföljning av skogsskador startade Skogsstyrelsen i mitten av 1980-talet ett nationellt program omfattande ett antal observationsytor. Regionala intressenter (främst luftvårdsförbund och länsstyrelser) kompletterade kort därefter programmet med mätningar av det atmosfäriska nedfallet. Insamling och analys av nederbörd, krondropp och markvatten från ytorna startade i södra Sverige 1985. Det är detta miljöövervakningssystem som idag kallas för Krondroppsnätet.

IVL Svenska Miljöinstitutet AB | Information om Cookies | © IVL